Visst är det dumt att lura sig själv men ibland kan jag inte låta bli, som i går tillexempel då jag fick för mig att springa milen med hundarna. Jodå hjärnan tror man är tjugo men kroppen vet bättre, efter tre kilometer började den att påpeka detta men seg som man är så fortsatte jag. Efter en halvmil tror jag at vissa delar helt enkelt slutade fungera men jag fortsatte, de sista två kilometerna gick på ren och skär vilja som det heter fast i mitt fall så var det hundarna som drog mig framåt och jag var helt enkelt tvugen att springa med om jag inte ville bli släpad efter.

Väl hemma och efter att återhämtat andan samt fått i gång vissa kroppsdelar igen så började man känna sig rätt kaxig ja ni vet då man ser ut som man gjort något riktigt bra.

Vaknade idag och upptäckte att vissa muskler i benen förmodligen hade bestämt sig för att ge igen kunde gå men såg nog lite nödig ut i mitt framförande, men skam den som ger sig så idag tog vi halvmilen och sedan lade jag någon timme i skogen med att rensa upp. Nu i kväll har jag fått träningsvärk i träningsvärken ja frugan säger att det inte går men det kan jag berätta att det gör.

I morgon har jag oturligt en del möte inbokade så då får nog träningen stå över men jag återkommer på fredag har nämligen ett mål som jag behåller för mig själv tills det är nått och sen berättar jag inte det för någon.

PÅL

PÅL