Förra inlägget började jag med att skriva, äntligen börjar allt att fungera.
Sedan dess har vattenpumpen gått i sönder datorn har kraschat samt att Leva har misst fyra valpar, vissa straffar hon där uppe direkt.
Denna gång trodde vi att vi följt alla gängse regler gälland parning på friska hundar det vill säga gjort röntgen på höfter och hjärta tagit blodprov samt haft uppföljning hos vetrinär under hela tiden. Trots detta dog fyra valpar, att en valp går bort de första dagarna är ju tyvär inget ovanligt men när det inte stannar där blir man orolig. Var hos vetrinär ett antal gånger tog nya prover samt att vi lämnade in till obduktion för att få svar på vad som händer, obduktionens första svar är att valparna var drabbade av en bakteriell inflammation (trots tiken hade penicillin både under och efter dräktighet) detta har gjort att de små inte klarade sig utan tynade bort.
Kvar i valplådan har vi nu tre stora välmående valpar som inte visar några som helst tecken på att vara krassliga, en matglad och lat blå hane , en helsvart tik som även hon är matglad och frodas, en svart tik med två vita prickar på bröstet som tillhör de livliga.
Två av dessa kommer att stanna i kenneln för att bli våra nya familjemedlemmar samt ringkompisar. Den ena tiken kommer vi att leta lämplig familj till inom ett par veckor.
Nu tillhör jag den person som tror att saker och ting händer av en anledning och att man skall lära sig något av de, riktigt vad man skall lära sig när man ser små liv gå bort har jag inte förstått än. Att saker går i sönder och gör stora hål i plånboken är en annan sak. Det kan även bero på att man inte sovet så mycket de sista veckorna återkommer med en analys när jag sovit på saken.
Per-Åke Larsson
