Vad definerar normalt, ibland kan jag fundera på att sälja av både hus och djur och köpa ett mindre ställe och ha max en hund. Kan man anse detta normalt och om så är fallet blir det bättre då eller ser livet likadant ut.
Personligen har jag börjat fundera på vad är anledningen till att det oftast är de som aldrig bryr sig om andra som det går bra för eller är detta bara en fasad. Om vi tittar på våra vänner djuren så är det aldrig något snack om att dela godis eller låta någon svagare få en plats i soffan, här gäller enbart styrka. Nu är det någon klyftig som tänker ja men det är ju detta som skiljer oss från djuren att kunna visa empati, hur många känner en framgångsrik person som hyser mycket empati.
Vår häst fick för en tid sedan en ny kompis som var timid och gick undan för all form av bråk alltså en snäll typ trodde jag, sanningen är att han endast läste in den nya atmosfären för i dag är det han som styr. Vad är då kraften bägge får mat i egen box, det finns inga sto att slåss om och hagen är lika stor hela tiden. Det handlar alltså inte om överlevnad utan enbart en nedärvd instinkt att vara den som bestämmer för att på så sätt känna sig säker alltså måste det grunda sig i dåligt självförtroende. Endast den rädde slår för att visa sig själv att han kan, hur ofta hör man inte tonåringar kläcka ur sig den ena dumheten efter den andra för att stärka sig själv, är då detta normalt är det detta samhälle vi strävar efter.
Svaret får nog bli att jag fortsätter att vara onormal och behåller förmodligen mina djur även om de är väldigt ego så smyger de inte med det utan är väldigt ärliga.
PÅL
