Den sista veckan har jag inte börjat, det har sina sidor och kan kännas rätt jäkligt men det har gått, nja ett litet snedsteg blev det häromdagen.
Att sluta röka är lätt att låta bli och börja det är där det jobbiga börjar, men jag håller på att inte börja. Det bästa antirökningshjälp jag vet är att träna så sagt och gjort i Tisdags var jag på gymmet och körde en rundsmörjning. På onsdagen var det alltså dax att starta. Själv drog jag igång med ett rätt hårt benpass för att följa upp detta dagen efter med att spänna den svarte framför och sen ge sig ut i löpspåret på Hässleholmsgården, ha här skall inte sparas på något. Fredagmorgon steg upp och trodde fan jag skulle dö har aldrig haft såna spänning på lårens innersida det gjorde ont att bara flytta på skånkarna, framåt går hyfsat men sidledes är helt kört.
Om man vore lika stark som man är stel så skulle jag kunna strypa en elefant mellan låren fast just nu så kan jag nog inte ens hålla en mal på plats, varför kan inte gamla gubbar lära sig att ta det lugnt ja alltså det är ju rätt längesen man var tjugo och tog ett träningspass som en uppvärmning för kvällen, nu innebär ett träningspass att man nästan behöver hjälp med att komma ur sängen.
Tur man har små hundar så att promenaderna inte behöver bli så långa eller intensiva, den enda tröst jag har är att även Cassandra säger sig ha lite nyvärk fast henne känner jag och vet att hon rastar den gamle när hon vill.
PÅL
