Hej länge sen sist.
I dag har vi varit på Hovdala och rastat hundar för att fortsätta in till stan och utföra lite ärende.
Vid hemkomst påbörjar de dagliga sysslorna, det vill säga städa trädgården efter hundarnas utgifter, ge fåglarna sitt och sedan stallet med högivning och mocka lite.
Det var även dax att fylla på med ved, efter tre timmar ute i minusgrader klädd i gummistövlar så börjar de små utväxterna längst fram på fötterna få en annorlunda färg och en lite mindre del av känsel trodde man, men alla ni som inte har fördelen av att avnjuta värmen från en kamin och förmodligen aldrig heller har tappat en tillräckligt stor vedklump på en av de dära utväxterna har aldrig heller upplevt känslan av att vilja uttala en massa fula ord samtidigt som man enbart vill lägga sig ner och åkalla alla de sorters läkande andar som finns.
För att få en liten förnimmelse av hur det kan kännas kan jag rekommendera er att gå ut i kylan gärna barfota (det går fortare då) vandra på tills ni känner en stickande känsla i utväxterna gå sen in i köket öppna frysen tag ut en bottenfrusen tvåkilos stek och helt enkelt släpp den på foten den som klarar detta utan yla så att hundarna försvinner på två röda har förmodligen tappat all känsla i kylan och bör således uppsöka akuten för en röntgen av den lilla fossingen som efter upptining kommer att göra mer väsen av sig än en mistlur i ett kaklat badrum.
Själv är jag bara gnällig inget brutit allt fungerar utom förmågan att ta det som en man, om ni inte tror mig fråga hundarna som fortfarande tittar på mig med en förundrande blick om jag blivit totalt förvandlad till något hemskt.
Så tills våren anländer ta det kallt och se till att ha varma fötter.
PÅL
