Livet är en fantastisk resa som tar oss till olika platser och låter oss möta en massa olika människor på den samme. Men det är upp till oss vad vi gör med alla våra intryck och alla våra möten, vissa ser bara det gråa och hittar endast fel på de man möter och lever sedan i en liten trist bubbla där de skyller allt på någon annan.

Visst blir det så mycket enklare om vi ser de små gyllende löven istället för de grå eller att vi inte dömer en annan för deras beteende utan istället tänker på vad som hänt i deras liv som gjort de så bittra och bemöter de med lite öppenhet och glädje så att även de får en möjlighet att öppna sina sinne lite. Jag vill tro att om vi bemöter andra med värme och glädje smittar det av sig tyvär inte lika mycket och snabbt som hårda ord och bitterhet men en lång resa börjar alltid med ett steg och det steget ger nästa.

Så även om det regnar, plånboken är tunn eller allt känns trist så lättar det upp om man får ett leende istället för enbart sura miner.

Ofta så glömmer vi de närmaste när allt går i grått och istället använder dem som en slagpåse, jag har tur för de som står mig närmast har alltid varit där när det blåser som hårdast och aaltid haft förmågan att få fram det där leendet som gör att man hittar kraft för en dag till, tack min familj för att ni finns.

PÅL