Familjen Larsson

Tänk så fort man glömmer, satt och tittade på valparna då jag kom att tänka på vår första Grandis. Blaise som hon hette efter en känd seriefigur,henne köpte vi utanför Stockholm för många år sedan, detta blev den hund som fick mig att älska Grandisar. Käre Blaise förstörde för över femtiotusen hos oss genom att äta upp möbler förstöra golv omplanera gräsmattan ett antal gånger samt mycket mer bland annat stora veterinärkostnader, hade både magomvridning, akut livmoderinflammation, sendragningar o,s,v. Trots allt detta blev hon tio år och gav mig så enormt mycket tillbaka som bara ett djur kan, att ha en- hund går inte att jämföra med att ha en kull. När det bara var vi så innebar det att hon var med mig överallt, vi prövade allt från tältsemester till stugor.

Blaises var en felfärgad Harlekin och hon var den lugnaste hund jag haftkunde gå i stan utan koppel. hon lämnade aldrig min sida oavsett vad som hände bortset från två gånger då hon trodde mina flickor var i fara. En gångh var vi hos bekanta då jag kopplat henne i en sån där skruv man sätter ner i marken detta för att hon skulle låta bli våra krocketkulor, helt plötsligt kom det en golden hoppades över häcken med sikte på mina flickor då reser Blaise sig upp och rycker till så att halsbandet delar sig på mitten sedan går hon bort till flickorna och ställer sig. Hon verken skällde eller morrade bara visade att de tillhörde henne vilket räckte för goldenhunden att vända och gå hem. För att förhindra detta så köpte jag ett nytt halsband åt henne ett läderklätt nylonband vilket hon hade på sig när vi var vid stranden en dag. Samma sak hände ännu en Golden kommer springade mot flickorna och Blaise gör samma sak igen rycker till så halsbandet delar sig för att åter kunna ställa sig vid barnen, detta var de enda gånger på tio år som hon gjorde en markering mot någon annan.

Vad det gäller Blaise finns det mycket hyss att berätta som jag kommer att återkomma till senare fram tills dess ha det.

P-Å l

Hej igen nu är vi åter från Segerstad, hälsades av tre tokiga valpar som intaget huset med allt det innebär. Flickorna hade varit hemma och passa vilket innebär att man får brja med att städa och tvätta, kan erkänna att det sätter ner humöret när man redan är trött.

Har nu även fått resultatet från obduktionen som visade att det var bakteriellt orsakad (E.coli bakterie) tråkigt när sånt händer men känns bra att det inte var något annat med tanke på de tre busar vi har kvar.

Alla tre växer så det knakar är nu ute mycket i sin valphage där de busar för fullt har en viss förkärlek till tår. Bia är störst och rätt livlig, Belerofon tillhör än så länge den late och slöe typen tittar hellre på än deltager, Bolbe är den nyfiknaste och den som vågar ta sina egna små utflykter för att upptäcka livet bortom valplådan som för övrigt är bortplockad så de kan vidga sina horisonter.

Så nu kallar tvättmaskinen den sista sen Segerstad skönt.

Ha det

Så nu har småttingarna blivit fyra veckor samt fått tänder som en muräna. Bia är fortfarande störst och ser lovande ut. Bolbe är den nyfiknaste som hela tiden skall gå på tur över hela huset samt bita i allt och alla. Belrofon är klart den lataste reser sig endast när så behövs , hade som vana att kissa till vänster och sedan ramla till höger. Men nu har även han lärt sig att gå på tidning för att uträtta sina behov.

De har även lärt sig att äta själva nu fast morsans mat lockar fortfarande mest.

Deras uteturer börjar också bli längre och stadigare. Leva mår bra och har börjat ta längre promenader ifrån de fast de andra hundarna är i huset, både Bella och Anna går bra ihop med små än så länge.

Ja som sagt man skall inte vara övermodig, frugan kom hem för en stund sen. I samma ögonblick ringer grannen och beraättar med andan i halsen att hästarna rymt, kul. Ut som sören hittar han i den lilla hagen som ej är stängd, men det är en snäll kille så han stod kvar när jag kom och följde snällt med in i den andra hagen. Stängde och gick ner till grannen för att tacka då Robin gnäggar till och säger så här gjorde jag husse, smack så gick han rakt igenom tråd samt slanor fast denna gång ville han ha sällskap så han tog med sig Ville och tillsammans drog de på tur.

Det belv full galopp över åkrarna frugan sprang efter jag tog mopeden man är ju lite lat, när jag hann ikapp hade frugan redan fångat in Robin, han går ju alltid att locka med mat den grabben.

Visst är det kul med djur det händer alltid något skoj. Nåja nu är ordningen återställd, bäst att inte säga för mycket har haft för mycket spänning den sista tiden.

Ha det

En hel helg själv utan hustrun som var i Tvååker för att ställa hundar, barnen drog till stan, själv med gubben i två dagar ve och fasa.

Så nu gäller det att passa på ut med valparna i rummet för upptäcktsfärd och äta välling från fat eller från varandra, det vill säga de har inget emot smak eller konsistens utan det är förpackningen de inte gillar. Detta brukar resultera i att någon välter fatet så man kan äta från golv eller puttar man helt enkelt i ett syskon som man sedan hjälps åt att tvätta ren. I detta fall blev det lite av varje vilket resulterade i ett vardagsrum fullt med fläckar över allt och glada valpar. Modern och mormodern tyckte att det gick för vilt till så de flydde upp i soffan och tyckte husse fick ordna det här själv.

Nu fick man en anledning till att skura golven också, det gäller att passa på nu när de är som gulligast det dröjer inte länge förrän de förvandlas till små gremlins med sylvassa tänder med ett enda mål att tugga sönder så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt.

Ha det

Förra inlägget började jag med att skriva, äntligen börjar allt att fungera.

Sedan dess har vattenpumpen gått i sönder datorn har kraschat samt att Leva har misst fyra valpar, vissa straffar hon där uppe direkt.

Denna gång trodde vi att vi följt alla gängse regler gälland parning på friska hundar det vill säga gjort röntgen på höfter och hjärta tagit blodprov samt haft uppföljning hos vetrinär under hela tiden. Trots detta dog fyra valpar, att en valp går bort de första dagarna är ju tyvär inget ovanligt men när det inte stannar där blir man orolig. Var hos vetrinär ett antal gånger tog nya prover samt att vi lämnade in till obduktion för att få svar på vad som händer, obduktionens första svar är att valparna var drabbade av en bakteriell inflammation (trots tiken hade penicillin både under och efter dräktighet) detta har gjort att de små inte klarade sig utan tynade bort.

Kvar i valplådan har vi nu tre stora välmående valpar som inte visar några som helst tecken på att vara krassliga, en matglad och lat blå hane , en helsvart tik som även hon är matglad och frodas, en svart tik med två vita prickar på bröstet som tillhör de livliga.

Två av dessa kommer att stanna i kenneln för att bli våra nya familjemedlemmar samt ringkompisar. Den ena tiken kommer vi att leta lämplig familj till inom ett par veckor.

Nu tillhör jag den person som tror att saker och ting händer av en anledning och att man skall lära sig något av de, riktigt vad man skall lära sig när man ser små liv gå bort har jag inte förstått än. Att saker går i sönder och gör stora hål i plånboken är en annan sak. Det kan även bero på att man inte sovet så mycket de sista veckorna återkommer med en analys när jag sovit på saken.

Per-Åke Larsson

Äntligen börjar saker och ting att fungera, för cirka ett och ett halvt år sedan beställde vi en hemsida av ett proffs där vi hade som önskning att själva kunna ändra inlägg samt att ha en gästbok (det är ju alltid kul att höra kommentarer från andra) med tanke på tiden så tröttnade frugan och gjorde en egen tog två dagar med gästbok. Som ni förstår är hon en duktig kvinna som kan det mesta, hennes motto är en kvinna kan ingenting så länge man kan få en man att göra det men hon har även bevisat att hon klarar sig bra utan.

Nå så fick vi då äntligen vår gästbok där inläggen ramlar in jättekul ett av inläggen handlade om namn vi hade tydligen glömt ett a i Levas namn vilket är beklagligt, namn är väldigt viktiga det handlar inte om vilka som gav oss dem utan vad vi gör av det. Om man är stolt över sitt namn för man gjort något bra skall man ju kunna stå för det eller om man har synpunkter är det ju bra att man vågar stå för vilken man är, gällande Levas bortglömda a tog jag direkt ett samtal med henne om detta. Som vanligt när vi har något viktigt att prata om sätter hon sig framför mig och lägger öronen bak samt ger mig den där blicken som säger vad vill du husse ( för er som inte vet så är Leva min hund ej min hustru henne sätter man inte hur som helst). Efter ett långt och innehållsfullt samtal om namn och vår stora ursäkt att vi slarvat med hennes gör hon som hon brukar efter djupa samtal det vill säga reser sig för att ställa sig vid ytterdörren och säger självklart vill jag följa med dig ut husse du behöver inte tigga så.

Leva ligger för tillfället i sitt rum med sina fyra valpar varav vi kommer att behålla två själva som vi med glädje kommer att visa upp i ringen de närmaste åren med förhoppnig om bra resultat.

Jag kommer att återkomma med fler inlägg som mest kommer att handla om våra djur då även vår första Grandis som lärde oss väldigt mycket trots ett stort ekonomiskt bakslag men hon var värd varje öre.

Nu äntligen har jag fått sidan att fungera! Så nu kan Per börja skriva lite vad som händer här hemma!!

//Birgitta